You wan't personligt? You can't handle personligt!

Hej!

Jag har skrivit en hel del om hur det går i skolan och på jobbet och vad som händer kring allt det där den senaste tiden. Det är ju egentligen inte så spännande. Det är ju inte därför ni läser bloggen. Jag vet det och Du vet det. Mr White var ju tänkt som en personlig mötesplats för ett gäng gamla barn-/ungdomsvänner. Nu är det ju så fiffigt med internet att vilken dåre som helst kan gå in på bloggen och läsa hur mycket dom vill. Det här har gjort att i alla fall jag begränsat mig till att skriva om relativt triviala personliga spörsmål här. Det är trist, för bloggen gör sig bäst när det blir personligt, privat och riktigt smaskigt.

Jag tänkte ikväll att jag skulle bättra mig, skriva lite mer som jag gjorde på min onda tvillingblogg - Mr Black. Men genast blir det så mycket svårare att komma på vad man ska skriva. Känslor, funderingar, åsikter, mm mm är betydligt svårare att skriva om än vad man pysslat med under dagen. Och det är fortfarande så att jag vill censurera mig själv när det kommer till de privata bitarna. Kanske borde vi komma upp med något form av kodspråk? Vad vet jag. Eller så skapar jag en helt ny blogg som ingen känner till. Men men, om man ska stå för sina handlingar och åsikter borde man väl också stå för sina tankar antar jag.

Det som hemsöker min lilla hjärna för tillfället är en tjej jag träffade för ett litet tag sedan. Vi pratade och hade det trevligt, hon verkar vara en skön tjej. Vi skulle setts igen för inte så länge sedan men det blev inte av. I lördags surfade jag runt på nätet, egentligen mest för att se om jag kunde hitta hur gammal hon var. Det är skrämmande hur mycket information man kan hitta - speciellt om man har en blogg. Det hade hon. Något som jag inte visste var att hon också hade två små barn. Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det här. Jag vet inte ens på vilken nivå hon vill ses på, om det är en Dejt eller bara en lära-känna-varandra-bättre-fika hon vill gå på. 

Jag har ju redan börjat förstora upp det här. Jag har haft stora problem med det här med att skaffa barn i tidigare förhållanden. Det börjar bli bättre. Jag vet att jag vill ha barn en dag, men den dagen känns just nu väldigt avlägsen. Ni hör ju själva, jag pratar redan om förhållanden. Är det någon idé att dejta någon om man vet att man inte vill satsa på något seriöst från början? Eller så kanske det inte är så dummt med en tjej som redan har barn? Jag kanske blir störtförälskad, vad vet jag!?

Nu är frågan om hon läser det här, i så fall lär jag ju aldrig se henne igen ändå. Det är tur att Mr White kommer upp först på sida fyra på Google om man söker på hela mitt namn. Det är därför förbjudet att fr.o.m. nu nämna mitt fulla namn på Mr White.

Kommentarer
Postat av: Marcus

Dear Toddy Terrier(coded). Knepigt...men om du har lite barnnoja kan det kanske bli svårt att köra fullt ut med tjejen. Jag skulle också bli rätt småskraj om jag fick 2 barn på köpet.Personligen skulle jag nog inte kunna kliva in i något sånt. I novembermörkret trånar man ju efter the real deal. Kanske är jobbigt att börja gräva i något som man inte kan fullfölja p.g.a barnen osv. Hmm, klurigt. Jag har ju bara träffat kvinnor med barn i 20-års ålderns så det har ju alltid funkat så fint. Kramen

2007-11-20 @ 07:41:16
Postat av: Klas

Vilken lurifax som snokar upp folk på nätet, närå smart drag Tony... Tänk om ni satt på en dejt och hon skulle droppa "jag och mina två barn-frasen" helt plötsligt! Man skulle ju lätt sätta javan i felstrupe då...
Nu är du ju iaf. förberedd om du skulle känna för att gå och träffa henne och kan känna av situationen. Dvs. om hon vill vara kompis eller något mer och vad du i så fall känner inför detta? Så jag skulle nog säga: GO FOR IT TOBS!

2007-11-20 @ 16:02:29
Postat av: tony

Klas, nu har du fått det grönt och fint på bloggen! :) Jul-grönt. Jag återkommer hur det hela utvecklar sig.

2007-11-20 @ 16:27:36
Postat av: Andreas

Ett tips från en gammal travhäst...stick för i helvete, om du våre 35 bast å härjad så kanske du skulle ha en aning om hurvida du skulle palla med att lägga den energin.
Det har du inte nu så....beblanda dig inte!

" Om man nu ska tänka med skallen men de gör man ju inte alltid"=)

2007-11-20 @ 18:46:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0